söndag 2 juli 2017

En grillkrönika

Idag har det varit en alldeles underbar dag här på Öland. Vi tog en tur till norra delen av ön och åt hamburgare på supertrevliga Kalk i Löttorp, för att sedan se Lily springa fram och tillbaka i vattenbrynet i Böda Sand. Det finns små filmer på min instagram stories. (Känner mig mycket hipp som ägnar mig åt instastories, för övrigt.) Tänk att man bara behöver åka en timme med bil för att få sådan utlandskänsla som det ändå ger att vara i Böda. Än så länge har nog inte den stora anstormningen med sommargäster anlänt, idag var det alldeles lagom mycket folk. Jag sprang på min bloggvän Att vara någons fru i vimlet som var där tillsammans med sin familj.

Men från Böda till grillen - här kommer årets grillkrönika för tidningarna Barometern och Smålandsposten:

Aldrig trodde jag väl att dagen skulle komma då jag grillade sallad. Grillandet av sallad har säkerligen pågått länge runt om i världen, men i Sverige känns det ändå ganska nytt. Lite trendigt, sådär. Hade någon sagt till mig för tio år sedan att man kan grilla sallad hade jag tittat upp från mitt färgglada grillspett och bara skrattat. Hade någon sagt det för femton år sedan hade jag lyft blicken från min färdigmarinerade flintastek och höjt upp mina på den tiden alldeles för ivrigt påmålade ögonbryn i ren chock.

Trenderna i grillvärlden kommer och går, och det är alltid lika roligt att följa dem. De senaste åren har det grillats flankstekar och beer can chickens som aldrig förr, och i år lutar det mot att svenska folket kommer att grilla ännu mera grönt. Sallad, zucchini och sparris smakar finfint på grillen, och med ett par majskolvar och några skivor halloumi i magen blir man lika mätt som på en grillad kotlett. I år pratas det också om att röka maten i grillen och att grilla direkt på kolen. Det sistnämnda är jag tveksam till om jag vågar prova. Det låter sotigt. Jag får väl höra med grillmästaren här hemma vad han tror om det. Däremot tycker jag att det är hög tid att han röker något i sin avancerade rökpryl som han beställde hem från en halvskum amerikansk hemsida för ett par år sedan. Med det Terminator-klingande namnet Smokenator borde den kunna uträtta stordåd i stil med Schwarzenegger på nittiotalets biodukar, men än så länge har det inte rökts något annat här hemma än korven som trillade ner på kolen av misstag och blev svart förra veckan.

Hemma hos oss är det annars oftast maken som grillar. Han tycker det är roligt, och han brukar förbarma sig över tillbehören också. Annars är det ju vanligt att männen grillar, umgås med gästerna och tar det lugnt med en grillöl i handen, allt medan kvinnorna dukar, lagar alla sidorätter och såser och tar hand om barnen. Jag säger inte att det är så överallt, men det är nog ganska vanligt förekommande. I sommar hoppas jag att fler kvinnor vågar ta plats vid grillen. Själv tänker jag minsann göra det. Om inte annat, så bara för att få lite egentid.   

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar