onsdag 21 september 2016

På potatisfestival i Stora Aby

Förra helgen var vi på potatisfestival! Den ägde rum i Stora Aby i närheten av Målilla, ungefär en halvtimme från Mariannelund där Lilys farfar och bonusfarmor bor. 7500 personer hade hittat dit, vilket är en bra uppslutning med tanke på att det bor ca 1500 personer i Målilla.

Festivalen hade det ytterst humoristiska namnet Upptaget. Här står jag och försöker träffa en nersläppt potatis med en hammare till förmån för Barncancerfonden. Jag träffade faktiskt en! Annars är jag en sån där som ivrigt kastar gosedjur på plåtburkar på tivolin men aldrig får in någon träff. Jag råkade kasta en boll i huvudet på tivolipersonalen en gång, men det hör inte riktigt hit.

Lily sken som en sol när hon fick åka häst och vagn.

Och jag var nöjd, för jag fick klappa hästen. En gång hästtjej, alltid hästtjej.

Många potatisar på ett och samma ställe, onekligen.

Samma sak gällde bina. Tur att de var inhägnade.

Det fanns mycket att se och göra för barnen på den här festivalen, och jag vill absolut åka tillbaka nästa år, för det var en riktigt trevlig och välordnad tillställning. Och vilket väder vi hade! Jag tror att det var 30 grader i solen, vilket känns helt otroligt med tanke på att det bara var 6 grader ute imorse.

4000 raggmunkar stektes den här dagen, det var restaurangen på Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby som stod för maten. Av dessa 4000 stod jag bara för tre stycken, men jag hade gärna stått för fler, för de var fantastiskt goda.  Man borde göra raggmunkar oftare, men jag tycker det tar sådan tid.

Lily stod för mjölkkonsumtionen, jag tror att hon sörplade i sig minst en liter. Raggmunkarna ratade hon.

Till förmån för korv. Det är dock oklart hur mycket korv som landade i hennes mage och hur mycket som den feta jycken åt upp. Bally har en tendens att få i sig ansenliga delar av Lilys måltider.

torsdag 15 september 2016

Fish and chips

Häromdagen dammade vi av vår fritös som stått bortglömd de senaste två åren nere i källaren. Olof hade fått feeling och ville göra fish and chips, jag var inte svår. Allt som är friterat är ju gott, till och med fisk. Även det kräsna lilla barnet åt med god aptit.

För extra krispig potatis, läs igenom hela receptet innan du börjar, för då krävs det att man startar tidigare och fjäskar för potatisen.

Fish and chips, 4 portioner (recept av Marcus Samuelsson):
600 g vit fiskfilé skuren i bitar (ca 12 bitar) av t ex torsk eller kolja
4 bakpotatisar, skalade
----------
Frityrsmet:
2 dl vetemjöl
1 tsk maizena
1 tsk bakpulver
2 rejäla dillkvistar
1 dl öl
2 lime - pressad saft
salt och peppar
----------
minst 3 dl olja att fritera i (om du friterar i kastrull)
----------
tidningspapper till servering

Blanda nästan allt mjöl med maizena och bakpulver, men spara lite mjöl på en tallrik att vända fiskbitarna i. Finhacka dillen och blanda den med öl och limesaft i en bunke. Rör sedan ner mjölblandningen, och låt stå och svälla i ca 20 min. Skär potatisen i jämna stavar, ca 1 cm breda, och halvera dem sedan så att de blir ca 0,5 cm breda. Har du en fritös, dra igång den, annars är det 3 dl olja ner i en kastrull med höga kanter som gäller, och att låta det bli 160C varmt. Vänd fiskbitarna först i mjöl och sedan i frityrsmet. Lägg dem i kastrullen eller frityrkorgen med mellanrum, för de klibbar lätt ihop annars. Fritera dem gyllenbruna i ca 5-7 minuter, lägg därefter på hushållspapper. Fritera sedan potatisstavarna. Ifall du vill gå in för potatisen lite extra för att få den extra krispig finns det olika knep man kan ta till, men de kräver lite framförhållning. Olof la potatisen i blöt i cirka två timmar efter att ha skurit den i stavar. Sedan kokade han stavarna i stort sett mjuka, och lät dem svalna lite i en handduk. Efter det friterade han dem två gånger. Först en gång på lägsta temperaturen i fritösen i ca 10 min, och sedan en gång till, och då på maxvärmen tills de har fått färg, i ca 5 minuter.

Servera i en rulle tidningspapper, och ställ fram aioli och citron på bordet. 

fredag 9 september 2016

Skördetid i Portskjulet

Grönsaksskörden är i full gång just nu vid Portskjulet i Björnhovda i närheten av där vi bor. Jag älskar den här årstiden, när man bara kan åka dit och köpa på sig ingredienser till sin middag och veta att de har plockats upp samma dag, bara ett par kilometer bort. Här nedan ser ni lite av det som finns just nu:





Prima dill till kräftskivan! I helgen ska vi äta kräftor, för övrigt. Eller jag lär väl inte äta så många, jag brukar mer hålla mig till tillbehören, men Olof brukar ju äta tills han eller någon annan skäms.

Bally kollade läget vid den gröna och svarta basilikan inne i växthuset.


Vindruvorna de har i växthuset är fantastiskt söta och perfekt mogna just nu, och de är utan både kärnor och besprutning. Jag skulle kunna äta hur många som helst.

Och så finns det persikor!

Lily poserade helt frivilligt borta vid ladan på vägen hem, så då får man ju vara snabb med kameran!

Ha nu en riktigt härlig fredag, allihopa!

måndag 5 september 2016

Äppelpaj för två

Äppelpajsäsongen har ju officiellt startat, och jag njuter av att kunna plocka några äpplen från trädet som står mitt på trädgården och slänga ihop en minipaj efter att Lily somnat på kvällen. (Hon vågar ändå inte smaka, så hon missar inget.) Den här mängden paj skulle väl egentligen räcka till fyra portioner, men säger jag två så kan man ju få paj två kvällar i rad. Till pajen brukar jag servera köpt vaniljvisp. Egen vaniljsås är trevligt, men ibland har man inte tid att planera, och köpt vaniljvisp tycker jag ändå smakar förhållandevis bra. Konsistensen blir allra bäst om man vispar den lite för länge, tycker jag. Här kommer ett grundrecept på minipaj:

Äppelpaj för två i liten pajform:
2 äpplen
kanel
ev. kardemumma
Smuldeg:
75 g smör
0,75 dl socker
1 dl vetemjöl
1 dl havregryn

Sätt ugnen på 225C. Skala och skiva äpplena och lägg i en smord liten ugnsform. Ös på rejält med kanel, och lite kardemumma också om du gillar det. Blanda ihop smuldegen och strö över äpplena. Grädda i mitten av ugnen i ca 20 min, tills smultäcket har fått fin färg. Servera ihop med vaniljsås eller vaniljglass.

torsdag 1 september 2016

Hallonplockning

Häromdagen var vi i Björnhovda här på Öland och plockade hallon.

Självplockning av hallon är ett underskattat nöje, och det känns alltid extra lyxigt att ha plockat hallonen själv. Och så känns det extra bra att veta att hallonen är obesprutade och ekologiska, som de är vid Portskjulet i Björnhovda där vi brukar handla grönsaker.

Lilys hjälpsamhet i hallonfrågan kan väl diskuteras, hon gick mest runt och pekade på hallon hon ville att jag skulle lägga i hennes ask, som hon sedan tappade ut. Jag ser fram emot den dagen då hon vågar provsmaka ett hallon och inte bara säger "läskigt".


Jordgubbar plockade vi också! Förra året fanns det jordgubbar en bra bit in på hösten, det måste vara någon sen och trevlig sort.



Hallonen tog slut fort här hemma, så vi får nog åka tillbaka i dagarna och plocka ännu fler. Man får ju ta till vara på skördetiden!

fredag 26 augusti 2016

Hos hönsen i Funghult

 På vägen hem från Mariannelund i helgen stannade vi till i den lilla byn Funghult hos ett par vänner till Lilys farfar och Anette och köpte ägg. Färgskalan på äggen är helt otrolig, en del ägg är nästan blå.


 De har flera olika sorters höns, och just de här såg extra häftiga ut. Lite som att någon fönat håret på dem.



 En del av hönsen var jättestora, den där tuppen skulle nog nå mig en bra bit ovanför knäna.

Lily var mycket fascinerad av hönsen, och fick mata dem med bröd.


Men roligast av allt var nog ändå att få hålla i en liten höna med hattfrisyr. Sällan har jag skådat så snälla höns. Och äggen är hur goda som helst. Hade vi bott lite mer på landet hade vi skaffat höns själva, utan tvekan.

tisdag 23 augusti 2016

Salamichips med parmesan- och tryffeldip

Nej, det här är inte en charkbricka som torkat i solen som man skulle kunna tro, det är en bricka med salamichips! Mycket gott och knaprigt, och perfekt mingeltilltugg medan man väntar på maten, eller som del av en buffé. I dipskålen syns en parmesanröra, som passar alldeles ypperligt till charkchipsen. Säg gärna till i charken att du ska göra chips av salamin, så kan de skära dina skivor lite tjockare. 

Salamichips med parmesan- och tryffeldip, ca 4 portioner
Ca 30 skivor salami, t ex tryffelsalami och fänkålssalami
 ----------
Dip:
2 dl crème fraiche
1,5 dl finriven parmesanost
2,5 tsk tryffelolja
Grovmalen svartpeppar

Sätt ugnen på 225C. Lägg ut salamiskivorna på plåtar klädda med bakplåtspapper. Torka till chips i mitten av ugnen, en plåt i taget, i ca 6 min per plåt. Flytta sedan över chipsen till hushållspapper för att svalna.

Dip:
Rör samman parmesanost och crème fraiche, smaka av med tryffelolja och svartpeppar. Servera gärna dipen med sked så att gästerna kan klicka dipen ovanpå de tunna salamichipsen. 

onsdag 17 augusti 2016

Följ med på trädgårdsrunda

 Vi kör väl en Årets Trädgårdsrunda, va? Inte för att jag varit konsekvent och gjort det varje år, men det är ju aldrig för sent att börja. I höstas jämnade vi det stora trädgårdslandet med marken, för det bestod till 99% av otämjbart ogräs, och inget vettigt ville trivas där. Istället fick det bli tre hipster-pallkragar fyllda med färska kryddor och sallad.

 Om sanningen ska fram så togs de här bilderna för några veckor sedan, när alla kryddor fortfarande var på bra humör. Nu är de inte lika fina längre. De är bleka, taniga och ser lite ledsna ut. Man kan nästan tro att det är modevecka i pallkragarna. Eller det gäller väl främst den ljusgröna salladen och myntan, persiljan och de andra kryddorna har stått sig bra. Å andra sidan har vi haft väldigt stor användning av all mynta i sommar.

Även salvian har vi haft mycket glädje av, vi använder den till saltimbocca och till att fritera i brynt smör som vi sedan häller över färsk ravioli. Recept finns här!

Rosmarinen har också varit tacksam, för att inte tala om våra plantor med timjan. Ingen av de kryddväxterna behöver nämnvärt med vatten, vilket kan vara tacksamt för odlare som är lika taskiga som jag och alltid glömmer att vattna.

Vad har mer hänt i trädgården då? Olof har byggt en sandlåda åt Lily, som hon för tillfället mest använder till att gå balansgång på och hoppa från kanten. Om inte jag gör samma sak blir hon vansinnig.

Blåregnet har precis blommat klart för andra gången i sommar, det blir alltid två blomningar på det.

Lily är betydligt mer intresserad av att vattna än sin mor.

Vad som däremot intresserar mig i trädgården är alla mina hortensior. Jag älskar hortensior. Det räcker att ta in en enda blomma, så har man jättefina snittblommor i minst en vecka framöver, ibland två.

Men det märks att hösten redan är på intågande. Det har börjat falla ner en del löv över gräsmattan, och äpplena börjar anta en röd färgton i trädet. De senaste två veckorna har det varit lite kallare på Öland, och nu är vi redo för hösten. Och mest av allt är vi redo för äppelpajsäsong.

söndag 14 augusti 2016

Årets grillkrönika

Jag har ju inte lagt ut årets grillkrönika, slog det mig. Faktum är att jag har varit riktigt dålig på att lägga ut krönikor i år. Jag gör ju uppslag varje månad i dagstidningarna Barometern och Smålandsposten, men sedan glömmer jag bort att lägga ut dem här på bloggen. Recepten brukar dock allt som oftast komma ut. Får ta och skärpa mig. Och nu är ju grillsäsongen inte på uppstart längre, utan snarare tvärtom. Fast man kan ju grilla året runt, och det är ju faktiskt bara augusti. Vi kommer att grilla länge till, och nästa gång blir redan imorgon, när vi ska ha stor familjemiddag och grilla vegetariskt. Syrrans svärföräldrar är här från Indien, mamma har en stundande födelsedag och vi är hungriga. Det finns alltid en anledning att grilla!


Så var det grillsäsong igen, som alltid så här års. Frågan är väl om säsongen ens hann ta slut sedan sist? Numera är det så hippt att grilla att många låter grillen stå framme året runt. För grilltrenden växer för varje år, det råder det ingen tvekan om.

Egentligen har vi ju grillat sedan tidernas begynnelse, men bara på andra sätt och med andra förutsättningar. På samma sätt som vi kan känna hur vittringen av grannens flintastek en tidig lördagskväll blandas med vårt eget avund för att vi själva bara ska äta burkravioli, kunde våra förfäder för hundratals år sedan känna dofterna av vad som tillagades i en hydda lite längre bort. Säkerligen fanns det alltid någon som skulle vara värst i grannskapet och kunde stoltsera med både nyfångad hjort och hare, när man själv bara fått tag i en självdöd gammal bäver och lite visset ogräs att lägga på grillen.

På tal om ogräs är det populärare än någonsin att lägga grönsaker på grillen. Enligt ICAs årliga grillrapport som presenterades i våras vill hela 59% av den svenska befolkningen grilla mer grönsaker. Var femte svensk vill grilla mindre kött, och bland de som fortfarande vill grilla kött (här räcker jag upp en hand) vill en övervägande majoritet grilla svenskt kött, något jag tror snart kommer att bli lika självklart för många som det idag är att välja ekologiska grönsaker. (Det är inte många som vågar köpa dansk fläskfilé längre utan att först se sig ett varv runt omkring så att ingen lägger märke till en.) Övriga grilltrender är rimmat kött, sötpotatis och korv fylld med grönsaker. Även picklade grönsaker och grillad avokado är något som synts flitigt i mattidningarna under våren.

Själv tror jag även att den amerikanska barbeque-trenden är på frammarsch, med glaserade revbenssjäll som tillagas under flera timmar på grillen på låg temperatur. Smakerna är rökiga och söta, med kladdiga och krispiga ytor. Att hålla en jämn, låg temperatur under så lång tid i grillen är en utmaning, men med de senaste årens grillhets i åtanke borde både kunskapen och motivationen ha ökat markant hos det svenska, grillande folket.

Så ja, jag tror på långkok i grillen. Antingen det eller bäver.

fredag 12 augusti 2016

Blåbärsyoghurt med vanilj

Den här blåbärsyoghurten är en riktig sensommarklassiker hemma hos oss. Jag har gjort den i flera år, och när jag var och hälsade på syrran häromveckan hade hon fjäskat med att göra en omgång hon också. Receptet är superenkelt:

Blåbärsyoghurt med vanilj:
1 liter naturell yoghurt, 3%
1 vaniljstång
1,5 dl socker
2 dl blåbär (minst)

Häll vaniljyoghurten i en bunke. Snitta upp vaniljstången och skrapa ner fröna i yoghurten. Rör ner sockret, och sist blåbären. Den här yoghurten behöver stå över natten för att vaniljsmaken ska hinna sätta sig. På morgonen - häll över bunkens innehåll i en piffig glaskanna och servera. Jag har testat att göra den även med frysta blåbär, men det är ingen hit, det blir för blaskigt. Så man får passa på nu istället, när de svenska blåbären är i säsong. Den håller sig fint i kylen i flera dagar.